Jo men det vet man förstås. Spända muskler, snabb andning, bultande hjärta, torr i munnen och allt det där. Kroppen signalerar att den går in i ett akutläge. Allt det där känner vi redan till. Men varför låter man det gå hela vägen till ett utmattningstillstånd, om man så väl känner igen signalerna och vet om farorna? En bra tiotusenkronorsfråga, som en av mina patienter sa. Ja verkligen tänker jag. Vad är det vi gör med oss själva när vi gradvis vänjer oss vid signalerna så

Det finns ett kraftfullt påstående inom den Buddistiska filosofin som hävdar att smärta och stress är oundvikliga aspekter av livet men att just lidandet och stressandet är valbart. Det kan tyckas som ett kränkande påstående som kommer från en person som uppenbarligen inte har någon egen erfarenhet av det. Men granskar vi påståendet mer noggrant kan det kanske finnas en viss visdom i det … Smärta eller stress drabbar oss alla, för eller senare i livet. Att stressa eller lida